Johanna Sällström och livet

Livet, jag hoppas jag kommer ha varit mer lycklig än olycklig när jag är klar. Hade tänkt skriva om annat, om att man borde kunna välja vem man attraheras av eller om att göra saker innan man blir för gammal eller om hur låg ens lägstanivå kan vara när man är hungrig, men jag kommer inte förbi nyheten om Johanna Sällströms bortgång.

Många främlingar har dött – författardrottningar, skandaldrottningar, jazzdrottningar – men med denna skådisdrottning blir det annorlunda för mig, jag tar emot det annorlunda. Av någon anledning hamnar det nära. Det kanske handlar om identifikation, om generationstillhörighet, om kön, om konstnärligt arbete, om bekantskapskretsar man antar måste gå ihop på sina ställen. Om respekt för stor begåvning. Om något bekant i blicken som alltid tilltalat en.

Ibland hör man att döden är det enda i livet som är definitivt. Jag kan inte hålla med, ens tänka så. Livet är det definitiva, det som känns, det man har, en hud på kroppen man kan klia på, göra något med och av. Det som kommer sedan är luddiga formuleringar om larmande släktingar, om att hittas i sitt hem död sedan några timmar, om inga misstankar om brott, och sedan är man försvunnen. Döden är det man inte vet var man har. Den må vara definitiv för den som står bredvid, men knappast för huvudpersonen.

Jag hoppas så mycket att jag kommer känna mig klar, oavsett när, var och hur det blir. Jag hoppas att Johanna Sällström gjorde det, även om det verkar osannolikt för en 32 år gammal mamma till en fyra år gammal dotter.

Och jag hoppas att jag kommer lyckas ge mig själv en lika stor integritet som bodde i den kvinnan. Respekt.

aftonbladet, dn, expressen, svenskan. De skriver likadant, som vanligt.

Andra bloggar om: , ,

Annonser

23 responses to “Johanna Sällström och livet

  1. åh johanna. hon visste precis.

  2. Vilket fint inlägg! Verkligen! 🙂

  3. Alldeles för ung,alldeles för fort!Why?

  4. Varför skriver ingen om det som verkar vara uppenbart? Hon tog sitt liv!? Ingen som reflekterar över att det kan vara så?Ingen som törs? Tidningarna skriver nada. Inget brott föreligger…är inte självmord en brottslig handling? Vilket iofs är en diskussion i sig.

  5. Några pratar om hennes svarta inre, hennes osäkerhet etc. Men för det första kanske det inte är helt säkerställt och för det andra och framförallt så kanske man tycker att det inte behöver fläkas ut i tidningarna. Kanske att det är privat. Och av respekt till hennes dotter och andra anhöriga. Kanske speciellt när det handlade om en person med mycket integritet. Självmord som sådant brukar det inte rapporteras om i media alls. Så är det tabu också.

    Tids nog tror jag vi får läsa i kvällstidningarna i alla fall. Oavsett vilket.

    Jag tyckte också att det var ledsamt att läsa. Hon var bra. Har alltid gillat henne. Hon verkade smart och hon hade integritet.

  6. Kära Johanna, jag är glad att jag fick förmånen att träffa dig, arbeta med dig, skratta med dig. Vila i frid.
    Här kommer en hälsning från Allan Edwall…

    Plötsligt en dag framför spegelen,
    kommer den,
    otäcka sanningen,
    stygg i sitt hån.

    Ser lite medlidsamt på mig,
    och frågar sen:
    Var har den gamlingen kommit ifrån?

    Nyss låg du liten och rosig
    och spenavarm
    trygg vid din moders barm
    nyckläckt och grann,

    nu, efter bara ett långvarigt
    ögonblick
    i ett förbrukat skick
    barnet försvann.

    Livet är fasligt kort
    snart ska man vissna bort,
    kvar blir blott fotografier.
    Skynda min älskade, spill ingen tid,
    snart tager tystnaden vid
    med sin förfärliga frid,
    utan beskymmer och strid.

    Knappt har man kommit, så skyndar man ut.
    Evighet krymper ihop till minut.
    Älskade, hit med din trut!
    Snart är det trevliga slut.
    Ingenting blir som förut.

  7. Valdigt sorgligt att hora om Johanna.
    Valdigt sorgligt att hora eller lasa om alla som dor en for tidig dod.
    Om hon hade tankar om sjalvmord eller madde daligt, har hon fatt nan hjalp eller har nan forsokt hjalpa henne.
    Det ar forsent for Johanna att fa hjalp.
    Tar vi hand om vara nara och kara som vi skall.
    Tar vi hand om vara medmanniskor tillrakligt.
    Jag tror inte det.
    Lat klockan ringa. var inte radda for att fraga eller hjalpa varann.
    Du ar en fantastisk skadespelerska Johanna, det kan inget ta ifran dig.

  8. Väldigt tragiskt 😦
    Måste säga att jag också berörts mer än vanligt av Johannas bortgång.. hon hade en begåvning utan sitt like.

  9. Jag tycker inte alls att det är positivt med så mycket integritet så man tar livet av sig.
    Samhället Serige måste tillåta att man talar om när man mår dåligt så att Någon därute kan hjälpa till. Gärna psykiatrin förstås men även ”din nästa”. Jag som inte ens kände till Johannas problem hade mer än gärna hjälpt henne tillbaka till livet. Om jag hade vetat. Och om jag hade kunnat. Men ibland kan en medmänniskas ord och gärningar betyda en hel del. Våga tala om att du mår dåligt – hjälpen kan finnas närmare än du tror.

  10. Hej! Tack Johanna, du ger oss en möjlighet att se saker och handla annorlunda. Säkerligen har vi någon i vår bekantskapskrets som behöver prata och få ett telefonsamtal eller mer. Den personen ger tillbaks sin kärlek till dig.
    Men jag tycker jag går lätt på i hjulspår.
    Jag missbrukar ätandet. Jag äter oregelbundet, lite och nyttigt varvat med fruktansvärda mängder, inga kräkningar. I grannlägenheten finns en välvårdad jämnårig kvinna som periodsuper. Jag hör när hon drar igång, även om hon är den tystlåtna typen som verkligen inte är störande.
    Min syster, som har samma namn som min farmor behandlas av sina tre söner och man precis som min farmor; hon är bara besvärlig och rabiat, henne kan man frysa ut och vara taskig emot, psykisk misshandel och nedbrytning. Hon är helt besatt av att hålla ihop äktenskapet och har också försatt sig i en ickeförsörjarduglig situation. Utåt ser ju det ut som en väldigt jämnställd och välfungerande familj, utom på 11-åringen som fortfarande bajsar på sig och har inga fysiska fel som medicinen hittat.
    Min kamrat sade jag till att hon är workaholic häromdagen när jag tog över alla hennes uppdrag.

    Jag ser allt detta och vet att det bara är när jag ser och erkänner att det är så här illa och frågar om hjälp eller är beredd att förändra som något händer. Det här är livet. Jag finns bredvid min granne, säger hej, hon vet nog att jag fattar, vi har bott grannar i tre år. Jag finns för min syster. Men hon är helt bestämd på att detta ska hon greja om hon så dör. Det är ju hennes val! Jag ser henne gå under. HON VET ATT JAG SER OCH FÖRSTÅR.

    Jag har blivit en bärare av allas trasighet och för att överleva behöver jag göra sådant jag tycker om. Som tur är undviker jag att gå längre än att veta, tänk om jag kunde sluta med det. Tänk om jag trodde att jag hade kapacitet att få min granne att sluta och få min syster att ändra sitt liv.
    Tack för att jag hittat detta från Mahatma Gandhi: Gud är ingen religon. Från al-anon; Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, förändra det jag kan och förstånd att inse skillnade.
    Vuxet barn till en förälder med alkoholproblem en annan med psykiska problem är jag somändå hittar glädjeämnena i livet.
    I helgen ska vi lyssna på jazz och på söndag ska en grupp vandra och äta soppa hemma hos mig:
    Här är receptet: För en liter buljong; skala och skär i bitar 0.5 kg morötter, 0.25 kg palsernacka, 0.25 kg mjölig potatis, en liten gulllök. Koka dem mjuka, mixa dem till en slät smet som du för i buljongen till en slät soppa. Smaksätt med vitpeppar. Servera med tillbehören hotta kryddor , creime fraische och nyklippt persilja.
    Servera knäckebröd till.

  11. min besöksstatistik gick upp ungefär 1000 % efter ovanstående efter-carmen-sentimentala kommentar. (nä, inte carmen som i melodramen carmen)

  12. Någon> Den integritet jag talar om handlar om något annat än att lida i tystnad. Integritet i förhållande till kändisskapet t.ex. Nu verkar det som att hon haft stort stöd av sina nära och kära, men oavsett huruvida hon hade det eller inte så är det inget kvällspressen behöver gotta sig i. Däremot kan man mycket väl lyfta diskussionen till att handla om samhällsklimat, krav, filmbranschen, arbetsförhållanden, medmänsklighet, psykisk ohälsa eller något.

    Jag beundrade henne som skådis, och för att hon inte fläkte ut sitt privatliv i kvällspressen eller red på kändisvågen. Det är tragiskt och frustrerande att hon mådde så dåligt att hon avslutade sitt liv, men huvudsaken är att hon hade kärlek och stöd från sina nära och att hon fick möjlighet till hjälp. Varken du eller jag hade behövt veta något om det medan hon fortfarande var i livet, och det är väl långt ifrån säkert att det skulle ha hjälpt henne. Integriteten handlar inte om det.

  13. å det var så synd att johanna tog sitt liv för hon var en så begåvad skådespelare och människa!

  14. Johanna var bäst 😥 Älskar hon jätte mycket (L)Wallander(L)

  15. fan att du gick bort , du va den som fick mej att fortsätta leva johanna allt blir så svårt nu..

  16. Johanna , När jag såg första filmen med dig i wallander som lina wallander kurts dotter , då fick du mej att leva .du har en persionlighet som fick mej att leva , ja älskar värkligen dej , efter första wallander filmen innan frosten bad jag mamma köpa alla dina filmer , varenda film med dig har jag , ibland när ja mår dåligt brukar jag sätta på en film med dig , för när ja ser dig blir jag lättat att du finns endå även att du tog ditt liv ,de känns som du och ja känner varandra , men tyvärr han jag inte träffa dig ,ja skulle igentligen åkt till ystad och kollat när ni spelat in wallander men det blev inte så , första sidan i tidningen med ditt namn fall en tår, kanske två. varenda bild du är med på är uppsatt i mitt rum . jag tyckte värkligen mycket om dig , nu gick det som det gick ,men ja saknar dej dag för dag även att jag inte känner dig . någon dag kommer jag upp till himelen och då får vi äntligen träffas ❤ //emma

  17. älskade johanna, vi ses igen.. i en annan tid en annan värld ♥ sov gott ängeln.

  18. se gärna min dikt till johanna
    Flicka bland björkar
    http://www.sockerdricka.nu
    sök poetryGirl

  19. Johanna, gud va jag saknar dej, din eviga vän…

  20. Av mig får hon inte rspekt!
    Lämna en 4 år gammal dotter.
    Aldrig skulle jag göra det mot mina barn genom att ta livet av mig hur hemskt allt än var.

  21. asså, hur fan kan du säga så om någon du inte kände??
    du har aldrig varit i hennes situation, så du kan inte veta helt säkert vad du hade gjort!
    och folk är olika, alla pallar inte hur mycket skit som helst!
    jag tycker att det är jättehemskt att hon gjorde som hon gjorde, men det e klart som fan att jag respeketerar henne! hon var min idol, och det är hon fortfarande!
    det viktigaste är inte hur någon dör, det är vad de gjorde när de levde, ellerhur?

  22. (till andreas!!!!!)

  23. jag är 13 år och jag tyckte att det var helt enkelt för jävligt.jag fick ta reda på detta en kväll.och nästa dag när jag skulle till skolan den dagen vill jag helst inte minnas.jag grät i bilen & när jag skulle sova.för hon var lite min favorit.den dagen när jag skulle till skolan var det värre än när en halvbekant dog.mycket värre tyvärr.det blev bättre sen efter någon dag sen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s