Less

Googlar människorna jag ska jobba med i veckan, de är nya människor med för mig okända utseenden. Hoppas på något snyggt, googlar fram något för gammalt, för flintskalligt och för glasögonprytt. Säkerligen jättebegåvade, sympatiska människor. Artiklarna jag googlat fram påstår i alla fall detta.

Ibland får jag ytpanik. Då bränner jag pengar och hoppas att det ska göra mig och omgivningen betydligt snyggare.

Ytpaniken brukar komma strax efter att jag lidit av begåvnings- och framgångspanik. Det är antagligen en följdsjukdom, ett tvång att hitta något mer lättåtgärdat. Jag letar efter snabba fixar, i helgen köpte jag tre par skor. Och det var bara skoavdelningen. Det finns så många avdelningar med så många löften om uppfyllda behov.

Jag bränner pengar, som ersättning för att jag ingen skulle vilja låna mig pengar nog att skaffa ett hem jag skulle vilja vara i, som jag skulle vilja skaffa för att väga upp det faktum att jag inte är tillräckligt bra varken som artiste eller som människa.

Jag rättfärdigar allt med det faktum att jag är mycket medveten om vartenda led i kedjan.

Jag skriver blogginlägg istället för att se till att jag är förberedd inför veckan.
Jag lagar mat istället för att se till att jag är förberedd inför veckan.
Jag gör efterrätt istället för att se till att jag är förberedd inför veckan.
Jag går runt på stan istället för att se till att jag är förberedd inför veckan.
Jag ringer min mamma istället för att se till att jag är förberedd inför veckan.
Jag skriver blogginlägg istället för att se till att jag är förberedd inför veckan.
Jag provar mina skor istället för att se till att jag är förberedd inför veckan.
Jag funderar på vart fan jag ska ta vägen istället för att se till att jag är förberedd inför veckan.
Jag tittar på Wild Kids bara för att Ola Lindholm är så overkligt jävla het.

UPDATE: Det här med Wild Kids var ju lite av en succé, oavsett programledare. Fick just se en massa ungar i morgonrockar springa fram till den sanslösaste godisgömman i en skog jag någonsin sett. Vi snackar badkar med chokladsås (eller om det nu var O’Boy), badkar med grädde och strössel, klubbor som nästan var större än barnen och hej och hå. Fatta – BADKAR med CHOKLADSÅS! Det var väldigt kladdiga ungar som gick därifrån.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Annonser

2 responses to “Less

  1. Jag vill också ha ett badkar med chokladsås. Och lite glass också. Då skulle jag sjunka ner i det (alternativt äta ur det med stor slev) och förtränga att jag har ett seminarium att förbereda. Förtränger gör jag nu med men det skulle gå så mycket enklare i sällskap av lite chokladsås…

  2. Ibland kan man överraska sig och bara tokgöra. Med lite tur är allt klart innan hjärnan hunnit uppfatta vad som händer. Lättnadskänslan efteråt torde lätt kunna jämställas med ett badkar chokladsås.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s