Hormones

Har ätit mig dåsig på smärtstillande hela dagen, till slut till slut släppte det. Jävla mensvärk. Jag blir helt utslagen. Det är tur att jag inte har något riktigt jobb att gå till, för då skulle jag inte kunna göra det dagar som denna. Gå dit, alltså.

Hyrde Häxan och lejonet på vägen hem från lokalen (jag gav upp vid lunchtid ungefär och åkte hem i ren smärtpanik). Ja den var ju fin.

Hade planer som ställdes in. Det var inte jag som ställde in men det kunde lika gärna ha varit det. Låg i sängen och bestämde mig för att jag var tvungen att duscha och ge mig ut även om jag inte ville, eftersom jag ibland får för mig att jag inte vill vara någon som bara ligger i sängen och tittar på film och tänker för mycket på för lite, och så ringer T och säger att hon inte orkar. ”Vad synd,” sa jag.

Såg en förfärlig svensk romantisk komedi på TV4. Jag får sådan ångest av svenska filmer. Riktig, pulserande, gömma ansiktet i händerna-livsångest. Jag vet inte vad det är. Kanske alla klumpiga replikskiften. Kanske att det alltid är någon man känner med, eller någon som känner någon man känner. Kanske att de alltid belyser hur litet och futtigt livet är. Litet och futtigt och menlöst och förutsägbart och fult och så verkar folk fästa så stor vikt och betydelse vid det i alla fall. Förfärligt.

Ikväll avgiftar jag mig med Johnny (minns min fetischartade beundran) i The Ninth Gate. Imorgon kliver jag upp med en massa rediga åsikter och klara känslor, samt förhoppningsvis utan blemmorna som invaderat min haka.

Andra bloggar om: , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s