Finkläder under täcket, inte garanterad ett skit.

Jag har finkläderna på mig och ligger under täcket. Det blir så ibland, man har varit fin och kommer hem oombytt med tre och en halv timmars sömn och en hel arbetsdag i bagaget, man är tröttare än tröttast och lite frusen.

Den lite längre fram i livet säkerligen legendariska nyårsdagsbakfyllan verkar ha haft viss effekt på mina alkoholvanor; elva rena, vita dagar senare går jag på tillställning och lyckas sluta dricka långt innan det är dags att åka hem. En helt ny upplevelse, såhär dagen därpå. Det är känslan av att bara vara jävligt trött. Inget annat.

Jag var där även om jag inte kände så många, eller så kände jag alla, det beror på hur man ser det. Jag försökte sköta om min så kallade karma, genom att delta ärligt i konversationer och inte falla in i mitt vanliga observerande och inre menherregudande. Det gick bättre ibland och sämre ibland. Ibland var det jättesvårt.

Livet går vidare. Du vet, jag vet, han och hon vet, till och med katten vet. Tror jag. Ibland upptäcker jag dock att jag inte alls är på det klara med vad det egentligen betyder. Det betyder att människor kan försvinna, eftersom alla människor har ett liv som går vidare liksom mitt, det betyder att jag kan försvinna, eftersom jag kan välja att gå vidare vart fan jag vill, det betyder att jag egentligen inte måste sitta här i den här stan och prata om det gamla vanliga med de andra som också sitter här, det betyder att man inte är garanterad ett skit. Det betyder en hel massa.

Det är inte alltid jag orkar veta om det.

Andra bloggar om: , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s