Fruktan

Kiwi – skulle kunna vara en sådan succéfrukt, om den inte vore så förbannat svår. Har precis ätit fyra. Skeden gick igenom skalet på fem av åtta halvor. Det blev kladdigt och besvärligt. Det är det där i mitten som ställer till det, det ljusa som sitter fast i ändarna så man måste trycka skeden igenom och då trycker man för hårt och det går för långt, ända igenom.

Trycker man för hårt, går det för långt. Det är så livet är, bara att acceptera. Men kiwin kommer aldrig bli så framgångsrik som dess fruktkött förtjänar. Det är lite synd om kiwin. Hårig är den dessutom. Det är inte uppskattat i dessa dagar.

.

Jag har förstått att många människor, om de var oss, vid det här laget skulle ha mer klarhet i vad de håller på med, än vad vi har. Betyder detta att vi gör det här på vårt sätt, eller att det här inte är något över huvud taget? Jag försöker lägga märke till hur livet porträtteras i böcker och på teve och i andras bloggar och jag lyssnar på mina vänner som pratar om sig själva, och jag hittar inget som stämmer in. Hur många så kallade tillfällen kan man ha utan att det är något att fästa sig vid? Hur lyckas man ses så många gånger och fortfarande veta så lite om varandra?

Hur lyckas man?

Andra bloggar om: , , ,

Annonser

3 responses to “Fruktan

  1. Du behöver inte skala kiwin. Ät den som den är. Det går bra, jag lovar!

    Du skalar väl inte äpplen?

  2. Men skalet är ju hårigt?!?!?! Min mamma lärde mig minsann att man ska skära den itu och äta med tesked.

  3. du fick mig att tänka där.
    på kiwi. och folk…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s