Sista skriket 2006

Angående den här kommentaren till det här inlägget:

Charlotte // Dec 31st 2006 at 1:01 pm (edit)

“innebär min oförmåga till upprördhet att jag lider av någon sorts emotionell störning?”…
Nja jag tror hela höjasigöverspontanakänslorgrejen liksom intefattaattdetpåriktigtfinnsandramänniskorgrejen är ett modefenomen.
Om du gillar skvaller och tycker det är kul med uthängningar tycker jag du ska börja med att lyfta bort din egen anonymitet.

Absolut! Modefenomen, generationssjukdom – det köper jag. Man är så van vid att människor hängs ut / hänger ut sig själva till höger och vänster att det inte är något man lägger någon större vikt vid. Hela löpsedelsfenomenet har blivit en sådan cirkus att man förutsätter att ingen längre tror på det som står på dem, eftersom man vet att det inte handlar om något mer seriöst än min-mosters-nye-man-jockes-son såg kändisen där och där med den och den och de gjorde det och det. Jag kan inte uppröras av detta, det går inte. Ibland försöker jag, men det är ganska lönlöst. Det där med spontanitet, det kan ha dött någon gång i slutet på förra seklet. Allt har ett sammanhang som begränsar vad man kan känna inför vad det nu handlar om. Löpsedlar och uppenbart lösa rykten kan roa mig mycket, jag är inte nödvändigtvis road av själva löpsedeln eller ryktet – snarare av omständigheterna runtikring. Någon slags metahumor, antar jag.

Upprörd, visst kan jag bli det – över saker som ligger mig personligen närmre. Det jag fascineras av (och fortfarande gärna vill veta mer om – berätta!) är denna upprördhet som uppenbarligen kan uppstå i människor över saker som de ärligt talat inte kan ha så mycket att göra med. Exempelvis att någon har skvallrat om att en kändis har inhandlat porrtidning. Jag kan absolut tycka att man som vuxen, politiskt medveten kvinna borde inse det mindre lyckade i att komma med anklagelser på minst sagt lösa grunder (oavsett om man själv är säker på att det är sant eller inte) i ett mycket tillgängligt medium. Jag kan roas av det på många nivåer. Men känna mig upprörd – I can’t do it!

Åh, det är så intressant. Jag skulle kunna tänka länge på detta.

Andra bloggar om: ,

Annonser

4 responses to “Sista skriket 2006

  1. Jaha, men detta handlar ju i så fall om en brist på förståelse av att det inte FINNS någon metavärld. Egentligen. Lasse Berghagen och ”Ohlys sambo” är verkliga människor, inga trycksvärtsfigurer. På riktigt. Precis som du. Du befinner dig inte på ett högre plan. Du bara tror att du gör det.
    Och återigen – om uthängningar bara är något att roas av, varför är du då så mån om din egen anonymitet?

  2. Jag tror inte ens att det finns något högre plan. Varför skulle det göra det? Däremot tycker jag att det finns många fenomen på detta plan vi alla befinner oss på som är fantastiskt komiska. Exempelvis att det finns människor som tjänar pengar på att göra andra människor till, som Charlotte skriver, trycksvärtsfigurer. Min egen roll, som om detta skrivande bloggare, är också komisk. Är det inte åtminstone nästan det som är meta? Att identifiera vari föreställningen /illusionen / rollspelet ligger och peka på den, på själva formen. Äh, jag vet inte. Det är svårt! jag är inte ens säker på att jag är en ”verklig människa”. Termen förutsätter på något sätt att det skulle finnas ”overkliga människor”, och det
    verkar vi ganska överens om att det inte gör.

    Jag roas alltså inte av uthängningen i sig, utan ATT det hängs ut. Jag har säkert formulerat mig snett någonstans. Det händer ganska ofta.

    Min anonymitet är jag mån om av den enkla anledningen att jag inte är intresserad av att vara någon offentlig person. Det finns det andra som är intresserade av. Jag är verkligen inte utrustad för att lägga fram något seriöst som jag ska stå för i all framtid, oavsett om det handlar om löpsedelsmoral, kärlek eller tvätt&disk. Och framför allt är det här min egoblogg – jag skriver ned vad jag tror att jag känner, och så ser jag efter om jag håller med mig själv när jag läser det.

    Nu ska jag se om jag håller med mig själv när jag skriver att det ska bli en jävligt rolig helkväll i afton. Ja tänk, det gjorde jag! Over and out.

  3. Precis som du säger: anonymiteten handlar om att inte behöva vara så seriös.

  4. Det finns värre saker att inte uppröras över. Diverse katastrofer till exempel. Jag blev mindre upprörd över den senaste färjekatastrofen än över att jag missat en fläck vaniljsås när jag torkat av bordet.

    Jag TYCKER såklart att det är jättehemskt med katastrofer. Men ändock. Stiltje. Inte ens ett snabbare hjärtslag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s