Lite meta, lite barnbok med alkohol, lite skräpTV, lite som vanligt

O, de är så offentliga. Jag klickar mig runt på internet och läser vad andra skriver om. Det är alltid om sig själva, är det inte direkt så är det indirekt. (Jag med! Jag jag jag jag jag. Han hon det (fast jag).)

Och de är så offentliga. Jag undrar hur det tänks, undrar hur jag själv skulle tänka. Jag skulle skriva annorlunda, naturligtvis, bättre tror jag, mindre gnälligt, om andra saker, mer detaljerat om vad jag gör, vilka konserter och krogar jag hänger på, vad jag tycker om dem, eller snarare vad jag nästan tycker om dem, om min konstform, om mina framtidsplaner, nästan ärligt och öppet, fast inte riktigt.

Att bli läst av främlingar skulle inte spela någon roll. Vänner skulle jag inte heller orka bry mig om. Men de andra! De där som vet vem jag är, som jag kanske hälsar på men inget mer, de som jag gick i en parallellklass till på gymnasiet men inte har sett på flera år, hon som delar ut City till mig varje morgon (OK, kanske inte hon), de jag träffar i jobbet sådär någon gång ibland. Oj oj oj. De skulle läsa som hyenor, och förundras och skratta och tänka jaha, är det så, är hon sån, har han gjort det där, fan vad skumt.

Jag vet, för jag har hittat gamla människor från förr – en del som jag aldrig har pratat med, men stan var inte så stor, så man vet ju – som jag läser som en hyena. Bloggar är farliga när läsaren vet litegrann (lite grann? lite grand?) om den som skriver. Vet man allt, fine, vet man inget, också fine. Men lite… Då kan man ju läsa in vad som helst. Jag läser in precis vad som helst och rodnar, för det känns som att jag är en stalker. Eftersom jag vet mer om dem än vad de vet om mig. Och för att om vi skulle träffas skulle jag inte låtsas om.

Läser gammal klassisk barnlitteratur. Jag ångrar mig redan. Men det här var ganska roligt:

He poured himself out a glassful of some nasty, grown-up drink and drank it off at one gulp. / …… / You see, the foolish old man was actually beginning to imagine the Witch would fall in love with him. The two drinks probably had something to do with it, and so had his best clothes. But he was, in any case, as vain as a peacock

Jag lovar, de kommer hamna på Kvarnen vid kvart över ett-snåret.

I övrigt: Om man är Dr Phil så får man applåder varje gång man säger samma sak två gånger. Ska kolla imorgon om det funkar för mig också. Hoppas, hoppas.

Andra bloggar om: , , ,

Annonser

2 responses to “Lite meta, lite barnbok med alkohol, lite skräpTV, lite som vanligt

  1. Du har rätt, nästanmänniskorna är läskigast. Det är fascinerande vad man kan hitta på nätet i form av gamla bekanta och sånt att snoka på.

  2. Du har så rätt, läskiga litegrannkännare!

    Ville bara säga att du skriver på ett så bra sätt! Önskar jag var som du med ord och meningar men jag är en textsluddrare..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s