Monthly Archives: december 2006

Sista skriket 2006

Angående den här kommentaren till det här inlägget:

Charlotte // Dec 31st 2006 at 1:01 pm (edit)

“innebär min oförmåga till upprördhet att jag lider av någon sorts emotionell störning?”…
Nja jag tror hela höjasigöverspontanakänslorgrejen liksom intefattaattdetpåriktigtfinnsandramänniskorgrejen är ett modefenomen.
Om du gillar skvaller och tycker det är kul med uthängningar tycker jag du ska börja med att lyfta bort din egen anonymitet.

Absolut! Modefenomen, generationssjukdom – det köper jag. Man är så van vid att människor hängs ut / hänger ut sig själva till höger och vänster att det inte är något man lägger någon större vikt vid. Hela löpsedelsfenomenet har blivit en sådan cirkus att man förutsätter att ingen längre tror på det som står på dem, eftersom man vet att det inte handlar om något mer seriöst än min-mosters-nye-man-jockes-son såg kändisen där och där med den och den och de gjorde det och det. Jag kan inte uppröras av detta, det går inte. Ibland försöker jag, men det är ganska lönlöst. Det där med spontanitet, det kan ha dött någon gång i slutet på förra seklet. Allt har ett sammanhang som begränsar vad man kan känna inför vad det nu handlar om. Löpsedlar och uppenbart lösa rykten kan roa mig mycket, jag är inte nödvändigtvis road av själva löpsedeln eller ryktet – snarare av omständigheterna runtikring. Någon slags metahumor, antar jag.

Upprörd, visst kan jag bli det – över saker som ligger mig personligen närmre. Det jag fascineras av (och fortfarande gärna vill veta mer om – berätta!) är denna upprördhet som uppenbarligen kan uppstå i människor över saker som de ärligt talat inte kan ha så mycket att göra med. Exempelvis att någon har skvallrat om att en kändis har inhandlat porrtidning. Jag kan absolut tycka att man som vuxen, politiskt medveten kvinna borde inse det mindre lyckade i att komma med anklagelser på minst sagt lösa grunder (oavsett om man själv är säker på att det är sant eller inte) i ett mycket tillgängligt medium. Jag kan roas av det på många nivåer. Men känna mig upprörd – I can’t do it!

Åh, det är så intressant. Jag skulle kunna tänka länge på detta.

Andra bloggar om: ,

Update

Angående det mer eller mindre fumligt svamliga inlägget här under; det verkar idag som att ”Lars Ohlys sambo” (aka Åsa) har raderat hela sin blogg, inte bara de mer eller mindre lyckade inläggen om Lasse Berghagens eventuella porrkonsumtion. Den (bloggen, alltså) står icke att finna. Jag tycker det är synd. Jag tyckte hela historien var väldigt rolig.

Desssutom tycker jag det är lite orättvist att ”Lars Ohlys sambo” fått så mycket skit. Bloggar handlar så vitt jag förstår, ungefär som någon sa, en hel del om skvaller. Man skvallrar om sig själv, om Paris Hilton, eller om Lasse Berghagen. Som en av landets största tidningar ska man kanske inte ta alltför allvarligt på det man läser i oredigerade, självpublicerade texter på internet – oavsett om skribenten råkar vara politiskt aktiv eller inte. Jag antar att frågan om att radera Aftonbladets hela blogg (som de envisas med att kalla för nyhetssajt, men som inte verkar ha sådär värst hög journalistisk standard) inte kommit upp?


Ikväll ska det simmas i drinkar och champagne, firas av 2006, firas på 2007, vinglas runt från skiva till skiva, tänjas på gränserna, varas drop dead gorgeous alldeles i onödan, hurras, skålas och skvallras. Hello and goodbye. Puss och kram. Ni vet, the works. Och så hela vi-måste-ha-roligt-NU-hetsen. Underbart.

Vi ses i svängen.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Jag pratar helt sjukt länge om Berghagenaffären och kommer, föga förvånande, ingenstans

Äh, jag blir så besviken! På vägen till tunnelbanan från mitt hem passerar man en tobaksaffär som har för vana att sätta upp Aftonbladets och Expressens löpsedlar – en mycket vanlig företeelse, har jag förstått, i tobaksaffärsbranschen. Idag, när jag var på väg hem till en vän för att dricka kaffe och även samtala i vänskaplig ton med denna vän, blev jag jätteglad över Aftonbladets löpsedel. Den var fantastisk och löd någonting i stil med Lasse Berghagen utpekas som porrkonsument av Lars Ohlys sambo. Typ. Det lät onekligen som något som skulle passa in på en av mina nyfunna favoritsighter. ”Tjoho!” tänkte jag. ”Det måste jag läsa om på internet när jag kommer hem.”

Vid hemkomsten hittade jag tyvärr inget på Aftonbladets hemsida. ”Men skam den som ger sig!” fortsatte jag tänkandet, och tittade efter om det uppstått någon bloggstorm på Knuff. Storm var väl kanske att ta i, men jag fann i alla fall den här länken som återigen tände en hoppets eld i mitt hjärta. Äntligen skulle jag få läsa om denna fantastiska nyhet, vida överskuggande vissa hängningar, golfares barnavlande, Linda Rosing, och till och med Bonde söker fru.

Av någon märklig anledning hade Aftonbladet plockat bort denna löpsedelsalstrande succé till telegram.

Efter en stund hittar jag ”Lars Ohlys sambo”s blogg, upptäcker att hon är en riktig människa med ett eget namn (Åsa), och kan därmed citera stycket där hon pekar ut:

Från säker källa kan jag avslöja att Lasse Berghagen köper porrtidningar. Han traskar glad och utan att skämmas in på lokala bensinmacken och köper en biltvätt och en porrtidning. Och det har tydligen hänt flera gånger. Shame on you Berghagen!

På annan plats uppger hon att den säkra källan stått bakom Berghagen i mackkön.

Åh jag vet inte var jag ska börja! Eller vart jag ska komma! Jag vet ingenting, men jag är alldeles till mig!

Försöker Aftonbladet glömma bort att de har tryckt upp löpsedlar i ämnet (med tanke på att de plockat bort telegrammet från hemsidan utan förklaring)? Hur gick diskussionerna på redaktionen? Har någon fått skäll? Hur var nyheten tänkt – skulle löpsedelschocken ligga i det eventuella porrtidningsinköpet eller i utpekandet?

Varför plockas det bort? Är Berghagen ledsen över utpekandet? Handlar man porr på macken kan man ju knappast vilja hålla det hemligt. Är det överhuvudtaget sant? Har Aftonbladet pratat med Berghagen? Vad sa han? Förnekar han det hela? Hotar han med att göra en Persbrandt? Hur mycket tredjehandsinformation publicerar kvällspressen varje dag? Vad stod det i artikeln som jag aldrig fick en chans att läsa?

Har Berghagen någon skyldighet att vara politiskt korrekt? (Uppenbarligen är det politiskt korrekta att vara porrmotståndare, eftersom det är löpsedelsmaterial att bli anklagad för att vara det motsatta.) Har han medverkat i någon antiporrkampanj, och nu visat sig vara en hycklare? (Hyckleri har ju alltid ett visst nyhetsvärde.) Om det är en sann historia, skäms Lasse över att han går igång på porr? Fick han Aftonbladet att backa därför att han helt enkelt inte ville bli indragen i en politisk debatt? Var det han som fick Bladet att backa eller gjorde de det av egen maskin?

Det finns så otroligt många frågor! Dessutom blir jag alldeles imponerad av/irriterad på/fascinerad av/besviken på människor som tycker en sak, eller åtminstone orkar påstå att de gör det. Jag tycker så många saker samtidigt.

De som kommenterar hos ”Lars Ohlys sambo” är, tillsammans med andra som skrivit egna blogginlägg om det hela, upprörda över allt möjligt, vilket stärker mina misstankar om att det är omöjligt att skriva upprörda kommentarer och samtidigt verka smart. Det blir lätt lite löjligt. Hur väl man än försöker formulera sig har jag svårt att läsa något annat än Blähä, du ä dum!

Det var någon som kommenterade på ”Lars Ohlys sambo”s blogg och skrev Sitt inte på dina höga hästar och tro att du har rätt att racka ner på någon annan människa. Har man inte det? Och är inte kommentaren ett nerrackande på ”Lars Ohlys sambo”?

Får man inte tycka olika? Debatt (och framförallt kommentarer om debatter) verkar så ofta handla om hur fan kan du tycka så där, är du dum i huvet eller, så här är det faktiskt, och du ska hålla med mig innan diskussionen är slut. Kan man inte bara låta det vara? Jag har så svårt för ”Du har fel”-mentaliteten. Räcker det inte med ett ”Jag tycker såhär”, och så låter man de andra säga vad de tycker, och så är det inget mer med det? Lasse Berghagen kanske går igång på bilder av nakna mer eller mindre neddekade brudar, eller kanske snarare på att hålla sig utanför porrdebatten. ”Lars Ohlys sambo” kanske går igång på antiporrkampanjer och att försöka skapa debatt på mer eller mindre lyckade sätt, eller kanske snarare på att skriva mer eller mindre betydelsefulla inlägg på sin blogg.

Jaha! OK! No shit! Vad i detta är det som är så upprörande? Själv blir jag upprörd väldigt sällan, så jag skulle seriöst gärna vilja ha svar på hur man tänker just i ögonblicket när man blir upprörd – oavsett om det är rabiata feminister eller äckliga porrgubbar som är det upprörande – och även när man fortsätter att vara upprörd och skriver en upprörd kommentar. Själv blir jag mest förundrad.

Sammanfattningsvis:
* stor komik i att Aftonbladet tillverkar en löpsedel av ett väldigt kort och ganska oseriöst bloggstycke
* ringde Berghagen Bladet först eller ringde Bladet Berghagen? Ringdes det före eller efter löpsedlarna var uppe?
* måste man ha en politisk åsikt som fd allsångsledare och allmän folkhemsprofil?
* måste man ha mer än en ”säker källa” i ryggen om man skvallrar på sin blogg?
* i hur stor utsträckning är man ”Lars Ohlys sambo”?
och slutligen, det viktigaste av allt:
* innebär min oförmåga till upprördhet att jag lider av någon sorts emotionell störning?

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Det går över

Idag skulle jag vilja ha en familj och en någotsånär stadig anställning, alternativt en blomstrande frilanskarriär. Jag skulle vilja att vi hade en lägenhet med flera rum. Jag skulle vilja att vi var två personer i sängen på nätterna. Jag skulle vilja att vi hade lite choklad hemma om man skulle bli sugen. Jag skulle vilja att ibland var det någon annans tur att diska, och ibland var det min. Jag skulle vilja att vi var arga på varandra ibland, men det skulle gå över när vi hojtat loss ett tag. Jag skulle vilja att det fanns jättemycket frukt hemma. Jag skulle till och med kunna tänka mig att vi har barn. Jag skulle vilja vara hemma, och så är någon annan hemma samtidigt, men vi behöver inte prata med varandra hela tiden, jag kan ligga och läsa och någon annan kan göra något annat.

Vissa dagar känns det så, idag till exempel. Men det går enligt erfarenhet över väldigt snabbt. Så imorgon kommer jag säkert vilja ha något helt annat. En redig nyårsfest, exempelvis. Imorgon får jag nog det jag vill ha, det jag vill ha idag känns mycket längre bort. Tur att det går över.

Andra bloggar om: , , ,

En kät

BLOGGVÄRLDSBLOGGENS BLOGGENKÄT, 2006

1. Hur länge har du bloggat?
Beror på hur man ser det. I den här formen sedan slutet på oktober i år. Däremot minns jag att jag var hooked på Open Diary för typ sju år sedan, då bodde jag någon annanstans, hade oändligt tråkigt och skrev ganska detaljerat men anonymt på engelska om hur tråkigt jag hade och hur deprimerad jag var. Håll det inte emot mig, jag var 17-18.

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut, en månad innan du själv började blogga?
Egocentriska, något ensamma, med ett behov av att inbilla sig själva att de står fria utanför sina sammanhang i riktiga livet. Intrycket har inte ändrats nämnvärt.

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Jag har inte förälskat mig i någon blogg. Hur skulle det se ut?

4. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Ärligt talat, så mycket ändras man inte på tre månader.

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet, som läsare?
Jag kanske har bokmärkt 30 bloggar. Läser alla regelbundet, men inte alla lika ofta.

6. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?
8 är ämnesbloggar.

7. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.
8. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.
Det är med bloggare som med alla andra människor man träffar i livet. Ingen av dem är varken särskilt olik eller särskilt lik en själv.

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Det vet de inget om.

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Rent hypotetiskt, skulle de nog tycka ”men herregud, skärp dig, fan vad sentimental och lökig du framställer dig som”.

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Jag tror jag har en fungerande gräns. Jag undviker specifika platser och företeelser så gott det går. Jag tror att om man ska kunna läsa ut vem jag är, behöver man känna mig väldigt väl (de flesta man känner har ju ofta inte hela bilden av vad man gör ens i verkligheten). Och de som känner mig så väl vet redan allt jag skulle kunna skriva om i Le Blog. Det jag kan tänka lite på ibland, är om det är lätt att känna igen språket eller inte. Sådant kan vara mer avslöjande än man tror.

12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
Mitt namn, eller berättelser typ ”igår var jag på Tranan” eller ”imorgon åker jag till Hedemora” eller ”igår var jag och Jocke och käkade middag på Pet Sounds” eller ”nu har jag utställning” eller ”då spelar jag där” eller något annat som gör att det blir alldeles för uppenbart att jag är jag. Därför att jag vill göra det här ifred.

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
Relativt stor. Om man räknar in den bekräftelse man kan ge sig själv, när man tycker att man får ut något av att skriva ned vad det nu är man vill skriva ned. Och kommentarer är ju fint.

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Det beror nog på hur mycket som lämnas ut. Att lära känna någon har för mig en hel del att göra med röst och kropp att göra, och det blir ju lite svårt.

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? I sådana fall: Var de som du trodde att de skulle vara, eller blev du förvånad?
Nej.

16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Det mesta kan nog vara skadligt för vissa personer.

17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Och i sådana fall: Hur har du hanterat detta?
Det är ganska sällsynt att folk skriver något om mig över huvud taget. En gång var det någon som skrev Skärp dig! Du låter som ”lundell”, men tyvärr en som söker sympati. Det tyckte jag var ganska roligt.

18. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Nej, men jag var ingen vidare värst bra bloggare alldeles nyss när jag var hemma hos mina föräldrar på julfirande. Oinspirerat, dåligt formulerat gnällande. Men jag är nog mest missnöjd, inte ångerfull.

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Att jag av princip vill posta ofta, men egentligen inte har så där värst mycket att säga. En annan nackdel är att jag ofta fastnar på andras bloggar på nätterna, när jag egentligen borde ha min skönhetssömn.

20. Tror du att du fortfarande bloggar om två år? I sådana fall: Tror du att ditt bloggande har förändrats då?
Troligtvis inte. Jag har aldrig varit någon som håller i projekt särskilt länge, det är jag alldeles för rastlös för.

21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Det är väl med bloggar som med all annan media, vissa bloggare har inflytande på många människor (även människor som inte är insatta i själva bloggvärlden), andra bloggare är det ingen som bryr sig om förutom de närmast sörjande. Precis som det är med DN och lokalpressen.

22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Att jag har blivit väldigt bra på att titta passivt på TV samtidigt som jag gör något annat (läs: skriver inlägg).

23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Att jag har blivit väldigt bra på att läsa samtidigt som jag tittar passivt på TV.

24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten
Nä du.

Andra bloggar om: ,

Det börjar ganska svagt, och sedan kommer jag in på regn

Folkskygg som jag är, valde jag mina butiker med omsorg mitt i det som i folkmun kallas mellandagsrean. Jag valde verkligen rätt, Åhléns City och Gallerian – nästan öde.

Ja, jag hade lite (lust) att göra (något vettigt) idag. Jag gick och shoppade. Jag tänker inte säga ett ord om vad jag köpte, oh no, det här är ingen sån. Jag kan erkänna att ja, jag gjorde ett och annat inköp, men bara för att förtydliga att jag hade lite (lust) att göra (något vettigt) idag.

När jag var liten hade jag många brevvänner. Ibland ljög jag i breven, för skojs skull. Det blev lite roligare så. Nu har jag gjort det igen. Att Åhléns och Gallerian skulle ha varit öde, det var bara bluff och båg. Det var jättemånga människor där samtidigt som jag. Nästan sjukligt många. Ingen av dem verkade förstå att de skulle bereda plats för mig.

Det är med trängsel som med regn. Jag har alltid upplevt att man blir blötare om man försöker springa inomhus, bort från regnet, än om man lugnt tar emot det och går. Jag prövade samma taktik på trängslen idag, och jag tror det funkade, men vad fan vet jag egentligen.

Andra bloggar om: , , , ,

Säg det nu

Åkte tunnelbana hem, delade 4-säte med två vanliga tjejer som endast pratade om sina pojkvänners jobb. Försökte tänka på annat, fick syn på en liten lapp någon klistrat fast på väggen bredvid sätet mitt emot mig. Säg det nu, stod det. Jag visste inte vad jag skulle säga. Sedan kom det in en mycket tjock tjej, som inte hade nånting med nånting att göra, i vagnen.