Lite tjat om mig själv och lite tjat om konstnärsbidrag

Jag somnade med de allra bästa intentioner, som dock inte hade något att sätta upp mot att dra täcket över huvudet när väckarklockan ringde. Jag har mycket svårt att motivera den här dagen att börja, som de flesta andra dagar. Problemet är inte avsaknad av rutiner – min vardag är otroligt inrutad, det ser ungefär likadant ut varje dag. Jag drar alltid täcket över huvudet när väckarklockan ringer morgonen efter att jag somnat med de allra bästa intentioner ungefär vid halv tre-strecket.

Det springer runt välvårdade människor på stadens gator. Jag är inte en av dem, men jag brukar möta dem på vägen till jobbet på morgonen. Jag tror de är ute på lunchrast. De somnar säkert också med de allra bästa intentioner, jag undrar bara när. Och hur de lyckas med det. Stänger de av TVn? Släcker de lampan? Har de separata sovrum som tillåter dem att separera ”nu går jag och lägger mig” från resten av kvällen? För mig finns det liksom ingen gräns däremellan, när jag kommit hem är allt en enda ligga på sängen-med TV-och dator-och bok-gröt, med ett inslag av mat. Vilken tur att jag är artiste och slipper passa tider. På det här sättet kan jag ju leva ett helt liv utan att få någonting gjort! Wunderbar?

Det finns andra artistes som lever och verkar, eller åtminstone får det att verka som att de verkar. Läste med bestörtning DNs artikel om ansökningar till författarfonden. Hjälp, jag skäms! Jag har inga som helst problem med författarfondens (eller de andra liknande fonderna som delar ut stålars till andra typer av artistes) existens eller hur den fungerar. (Möjligen kan jag väl tycka att den garanterade författarpenningen inte borde vara så himla garanterad, utan ha något med nyansökan att göra emellanåt.) Men att få sin bidragsansökan citerad på ett inte helt smickrande sätt i landets största dagstidning… Oj oj oj. Nog för att man förstår att det är offentliga handlingar, men ändå. Luktar det inte lite skandalpress? Och hur objektiv är egentligen termen ”tiggarbrev”?

Jag kanske har för höga tankar om journalistik. Jag vet egentligen inget om hur man ska bedriva journalistik, det är ett ämne jag aldrig studerat eller ens försökt mig på. Jag trodde bara att man skulle åtminstone hålla upp skenet av krönikor, debattartiklar, insändare och bloggar = ha åsikter om ämnet och nyhetsartiklar = rapportera om ämnet. Hur dum och naiv känner jag mig inte nu? Jag är uppenbarligen tappad bakom en vagn.

(Är DN landets största dagstidning eller är det något jag hittat på själv?)

Annonser

2 responses to “Lite tjat om mig själv och lite tjat om konstnärsbidrag

  1. Hm, good point faktiskt.
    Annars är jag mest fascinerad av den märkliga kombination av heltidsarbetes- och artisteslackertillvaro du verkar föra, jävla stockholmare. Hur fixar du det egentligen? Och jag är nyfiken på vad heltidssysselsättningen kan vara för nåt. Men jag förväntar mig inte att du ska släppa den infon.

  2. Pingback: Nu blir det meta igen (som alla tycker är kul) « jävla stockholm

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s