Jag får väl heta Jocke om jag vill, och det ska du skita i

I det här inlägget låtsas vi att jag heter Jocke. Det gör jag egentligen inte alls. Det vore av flera anledningar väldigt underligt om jag hette Jocke, men det är en helt annan historia.

Hur som helst.

Jag betalade med kontokort i baren. När bartendern gav mig tillbaka kortet sa han: -Så då, Jocke, varsågod.

Hörru! Bara för att du läst någons namn på ett kort, betyder det inte att du har rätt att använda det! Jag kände mig märkligt utsatt och ofrivilligt indragen i något sorts socialt sammanhang. Allt jag ville var att sitta på min stol, dricka min öl, och prata om livet med min enda fullkomligt oironiska vän. I ensamhet! Ska det vara så mycket begärt. Har jag inte gett dig mitt namn (presenterat mig, tror jag det heter) har du ingen rätt att använda det! Dumskalle.

(Edit en halvtimme senare: Alltså, med tanke på hur mycket jag har skrivit om att jag brukar hålla låtsaskonversationer med folk i huvudet, borde jag kanske klargöra att jag med ”prata om livet med min enda fullkomligt oironiska vän. I ensamhet!” alltså inte menar att jag satt ensam i baren och pratade med mig själv. För en gångs skull var det en riktig, fysisk människa med i samtalet.)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s