Stereotypen

De påstår att de vet ”allt” om mig. Jag går dit för att se om det stämmer.

De påstår att jag är ung, singel, universitetsstuderande. Att jag har mycket låg inkomst. Att jag är nöjesintresserad. En förändringsbenägen och kunskapstörstande kollektivist

Att jag konsumerar böcker, starköl och nöjen. Är intresserad av sportdykning, vidareutbildning och styrketräning

Tittar på TV: musikvideo, utländsk talkshow, utländska komediserier
Läser: musik, film och foto; populärvetenskap; kulturtidningar

Är positiv till EU-medlemsskap, ny teknik och ”utmaningar, nyheter och förändringar”. Att jag är negativ till individuell lönesättning. Röstar på både miljöpartet, folkpartiet och vänsterblocket.

Att jag inte håller med om att jag är ”nöjd med mitt liv och vill ändra på så lite som möjligt”.

.

Det är alltså detta som påstås vara ”allt”. Det där är inte ”allt”. Det är ”ingenting”. Här sitter man och hoppas på att få veta någonting, att få veta ALLT. Vad får man? Man får veta att man konsumerar starköl och gillar sportdykning, vilket är ett ”ja” och ett ”nej”.

Jag vill veta ALLT. Ge mig ALLT.

Andra bloggar om: teleadress, stereotyper

Imorgon imorgon imorgon.

Då kan vad som helst hända.

För det gjorde det sannerligen inte idag.

Det går inte över. Vad ska jag göra? Jag tittar på TV.

Viking Line-reklamen. Den går alltså ut på ”kom och åk med oss och sup till så kommer du ragga upp någon du aldrig skulle titta åt i vanliga fall”? Hur tänkte de då?

Varför?

Saker jag gör när jag är sjuk

ligga i sängen och titta på TV
ligga i soffan och titta på TV
ligga i sängen och läsa bok
ligga i soffan och läsa bok
ligga i sängen och äta glass
ligga i soffan och äta glass
ligga i sängen och titta på internet
ligga i soffan och titta på internet
ligga i sängen och skriva blogg
ligga i soffan och skriva blogg
ligga i sängen och ringa till alla jag känner
ligga i soffan och ringa till alla jag känner
sova länge

Saker jag vill göra när jag är sjuk

städa
gå och träna
vakna tidigt på morgonen
åka och jobba
jobba hela dagen
äta finlunch med finvänner
diska
vara effektiv
ringa viktiga samtal
starta projekt
styra upp

Saker jag vill göra när jag är frisk

ligga i sängen och titta på TV
ligga i soffan och titta på TV
ligga i sängen och läsa bok
ligga i soffan och läsa bok
ligga i sängen och äta glass
ligga i soffan och äta glass
ligga i sängen och titta på internet
ligga i soffan och titta på internet
ligga i sängen och skriva blogg
ligga i soffan och skriva blogg
ligga i sängen och ringa till alla jag känner
ligga i soffan och ringa till alla jag känner
sova länge

Snorhjärnan håller för att formulera max två meningar i taget

Ja okej då, jag tittade väl igenom den där jävla svenska kungenfilmen ändå, och det borde jag inte ha gjort för det enda som hände var att jag lyckades leva mig in och började längta efter en rödvinspoet. Rödvinspoeten vart tog du vägen?

Det är synd om delfinerna

Är det bara jag som tycker det verkar som att det tycks mer synd om delfinen än delfinens knivmördade tränare i den här artikeln?

Minst

Den här dagen är en enda lång shitlist, och jag har inte ens träffat någon annan människa än. Det kommer säkert bli värre.

Jag är SJUK och denna fruktansvärda SJUKDOM genererar en massa skräp i min lägenhet i form av glassförpackningar, tidningar, oöppnad post, odiskad disk, snorpapper i stora högar och jag. Jag är ett sjukdomsgenererat skräp. Ett ensamt litet skräp som läcker slem.

Åh kan inte någon komma hit och bara vara lite kär i mig!

Andra bloggar om: förkylning, ensamhet

Dammigt, dåligt, dumt

Förkylningstittar på nyheterna, det rapporteras om någon sorts smutsundersökning på svenska kontor. De säger att till synes välstädade kontorslandskap på sina ställen kan vara lika smutsiga som ett ostädat garage. ”Den här kontorsstolen, till exempel, den har 50,2 procent i dammindex.” Dammindex. Vad fan är det för enhet? En googling gav endast två (2) fullkomligt orelaterade träffar. Jag tror inte på dammindex. Jag tror dammindex helt enkelt är hittepå.

Har försökt titta på Tjenare Kungen tre gånger nu sedan i lördags. En gång om dagen, alltså. Det går inte. Det kommer inte gå. Jag ger upp. Om inte någon övertygar mig innan imorgon bitti tänker jag skicka tillbaks den osedd till lovefilm. Jag vill bara att den ska ta slut. Orkar fram tills att Abra flyttar till Göteborg och börjar jobba på den där korvfabriken. Längre går det inte. Usch, svensk film, jag skäms. De pratar så fult. ”Vad gjorde du 1984?” frågar trailern. Jag minns inte 1984, jag var för ung. Det kanske är därför. Jag kanske inte kan ta till mig den obekanta tidsandan, naiviteten och krossa systemet. Hej då Kungen.

.

Svenska dagbladet skriver en artikel om Britney Spears nya frisyr, och lägger ut den i kategorin ”Nöje”.

Nöje. Ni vet, underhållning och sånt.

Är det någon som är road?

Andra bloggar om: damm, dammindex, tjenare kungen, film, britney spears, svenska dagbladet

Shoutouts

Det ligger en sjukdom i min kropp och väntar på att få bryta ut. En sådan där jävla förkylning. Den har jag inte tid med! Håll dig på mattan. Trots att jag inte har tid värker det i hud och leder. Kliar lite sådär, ni vet. Både i halsen och på skinnet.

Har börjat vilja byta stadsdel. Strosade runt på södermalm och förundrades över den mängd insyn människor på bottenvåningarna i de gamla husen lever med. Kikade diskret in när jag gick förbi, här och var satt stereotypiska södermänniskor ur varierande generationer och levde sina hemmaliv. Alla jag såg tillhörde stereotypen, eftersom den alltid ändras efter vad man ser. Eller att man ser vad man förväntar sig att se. I min stadsdel ser man inga människor i sina hem, alla bor så högt upp. Men man ser dem på gatorna. Jag vill bo någon annanstans nu. Har nått min treårsgräns. Max tre år, sedan måste jag ”röra på mig”, som mormor brukar säga när hon blir rastlös.

.

Tittar på mina bokmärkta bloggar, och inser att de är så många fler än vad jag har i blogrollen till höger. Och så många som är så bra. Det är dags att ge props. Ge dem ett besök, de brukar för det mesta vara värda det. Malin för att hon skriver så bra och så sällan att allt får mer eftertryck på något sätt, Annika för hennes hejdlösa poserande, Marcus för att han på något sätt känns så vuxen numer och det är skönt att veta att det är något som kommer till alla, Bokhororna för att ibland behöver man läsa lite om böcker utan att faktiskt läsa dem, Conan för att det bara är en massa popkultur och inget trams, Goesta för storslagenheten i det lilla och just nu verkar det hända grejer och det är skönt att höra att grejer är sådant som händer, Dum som skriver alldeles för sällan men är så otroligt vass och säker när hon gör det, Bridget för att hennes sätt att ta sig an livet verkar milsvida från mitt men ändå inte, rrr för att han lyckas vara både ansträngt och oansträngt vulgär på samma gång och ändå inte alls, Bodil för att hon är vuxen och vet hur man gör det här med ord och lever någon annanstans än här, Emma för att jag inte alls var särskilt förtjust när jag såg henne på TV men har fått omvärdera helt när jag läser henne istället (jag kan kanske ha varit lite förbannad på att hon är så jävla snygg, sånt händer), Gustav för att han är klubb-ute så jävla mycket i Stockholm och det är skönt att läsa om någon annan som orkar men jag förstår inte hur det går till – jag vill sitta still, Zoe för att hon lyckas få mig att läsa även fast hon aldrig börjar meningar med stor bokstav och det säger något om hur bra det är för jag har dåligt tålamod med sånt, Donnie för att det är sådär kompetent som jag aldrig kommer att orka eller lyckas skriva, Konsum för att det är så gemytligt, E för att hon skriver brev på brev av underfundigheter till Marc Jacobs och jag gillar när folk har jobb och barn och stora papiljotter i håret och sånt som jag inte har, Rebecca som inte är hemma för tillfället men hon kommer väl hem igen hon också och börjar med popkultursberoendet igen och tillsvidare kan man ju hålla till godo med det personliga och det är barnbilder och jag är lite inne på barn just nu – vilket är både skrämmande och oroväckande, Ronnie Sandahl-groupien för att det är både dåligt och konstigt och lite underhållande men inte lika underhållande som det är meningen tror jag, Mo och det är så många många ord och ibland orkar jag inte läsa för det är så många ord och ibland orkar jag och det är bra och jag tror det mest handlar om att vi kanske lever lite likadant, Lisa för att det är uppstyrt och lättsamt och intelligent, pangdudog för att hon skriver som min bästis pratar och det känns tryggt, Alex för att det verkligen är ett koncept och såna tycker jag om, David för att det är något lätt störigt över honom och det brukar funka för mig, Herr Berglund för att det är också ett koncept och jag gillar som sagt koncept, Dumburken för att jag gillar TV och trevliga bloggar, Daniel för att det är bra helt enkelt, och Alice och Ella för att de är tuffast i riket, tuffare än jag någonsin kommer vara.

Andra bloggar om: förkylning, stockholm, södermalm, bloggar

Inte nöjd

Är hemma mitt på dagen. Ligger och andas in den unkna hemmaluften. Snart kommer en liten tupplur, som förhoppningsvis kommer avslutas innan det blir för sent för att hinna med en dusch.

Är kär. Är inte kär. Vet inte. Är det så, att om man inte vet så är man det inte? Försöker undvika hela situationen. Det går jättebra, så länge den undviks till fullo. Däremot klaras det inte av några halvmesyrer till undantag. Jag tror jag måste få klart för mig vad jag har att erbjuda, för att kunna erbjuda det. Just nu är jag en enda falsk marknadsföring, vilket jag inte vill vara – det enda jag kan eftersträva är att vara ärlig och rak, men jag vet inte vad som är ärligt precis just nu. Magkänslan säger mig inget konkret. Behöver något att lyssna på, så jag lyssnar på vänner istället för på magen. De pratar högre, tydligare, och för det mesta i fullständiga meningar.

Jag skulle nog bara vilja känna mig lite nöjd, tror jag. Och det är lättare att känna sig nöjd med inget än med lite. Eller är det bara inbillning? Orkar inte inte inbilla mig saker just nu. Jag kan inte tänka klart, och ingen annan verkar kunna det heller. Jag har bara en oartikulerad mage som håller på att känna olika saker till höger och vänster, det svänger för varje sms som skickas eller inte skickas. Hur skulle något egentligen kunna vändas upp och ned av ett jävla textmeddelande?

Nej, vi fortsätter satsa på inget, så slipper vi undra. (NU LJUGER JAG.)

Andra bloggar om: kärlek, ångest