Jag har varit ute idag, ute ur lägenheten. Pratat med andra människor. (Riktiga människor.) Lunchat och fikat. ”Jobbat”.
Jag är alldeles matt.
Det var ovant.
Angående kärleken, my love, jag tröttnade sent igår och en gång i duschen imorse. Inte på kärleken, my love, men på mig själv. Så här kan jag fan inte hålla på. Retard! Kärleken, my love, är välkommen i min nacke any day, men– inget mer ältande. Ältande ok i situationer som lunch. Fika. Med vänner. Men jag ska fan inte sitta själv och ha ångest. Nog. Basta!
