Hänger i luften

Promenerade över stan, mest för att det skulle ta längre tid att ta sig hem. Vet inte om jag är trött på mig själv eller trött på att bo själv. Eller om jag bara är trött. Lite sliten, kanske.

Det är inte så kallt ute, det är en konstig vinter. För exakt två månader sedan var staden snötäckt. Tog det slut?

Det finns mycket att vänta på. Vissa dagar känns det som att man inte gör något annat. Vinter, middag, att somna, telefonsamtalet som aldrig verkar komma. (Allt väntande skulle kanske kunna härröras till det där telefonsamtalet som aldrig verkar komma.) Man räknar inte timmarna, då blir de för många, men man bockar av dem en efter en.

Det är många sådana dagar nu.