SMS jag skulle kunna skicka om jag skulle bli trött på livet och börja tro att det skulle hjälpa

Hej! Jag skulle vilja ha tillbaks mina pengar, för jag tyckte du tog hutlöst betalt sist vi sågs och jag tyckte inte det var värt det.

Hej! Jag kan inte bestämma mig för om du såg mer tunnhårig ut innan du klippte dig eller nu efteråt.

Hej, jag undrar bara varför du inte kan inse att du inte är bra på det du gör och börja jobba med något annat istället? Och så undrar jag om du trivs med din make-up?

Oj! Jag tyckte verkligen du var jättekonstig när vi jobbade ihop för ett par år sedan, men nu tycker jag du verkar ännu konstigare.

Hej! Du är en riktigt skön kille för det mesta, men du ser fan inte klok ut när du diggar till rockmusik. Skärpning!

Vill du gifta dig med mig?

Hej, för några år sedan tyckte jag du var så otroligt het, men sedan kunde jag inte tycka det längre. Tänkte bara meddela att jag numer återgått till min originalåsikt.

Du borde ha sett till att jag fick det där jobbet du kunde erbjuda, istället för den där andra. And you know it. Shame on you.

Hej, jag upplever det som att du har blivit mycket trevligare och charmerande sedan du blev dumpad. Vad ska det betyda?

Hej, när vi umgicks en del i gänget då när det begav sig kunde jag aldrig avgöra om du gillade mig eller inte. Hur var det?

Jag tänker på sms och får en idé

Å andra sidan är det ju ganska skrämmande att man skulle kunna smsa iväg precis vad som helst till vem som helst. Och tänk om någon flyttar runt på ens telefonnummer i telefonboken om man råkar lägga ifrån sig mobilen någonstans. Det är jag ganska orolig för. Men mest orolig är jag för att jag någon gång ska få spel och skicka iväg sanningssms till hela min kontaktlista. Yikes!

Obs: detta är alltså inte att jämställa med pinsamma fyllesms, som är en helt annan historia (och som jag skickar iväg på riktigt lite då och då), utan det här handlar om de där jag-är-så-trött-på-livet-ögonblicken som infinner sig ibland, när man känner att det eventuellt skulle kunna hjälpa att berätta för andra människor vad det är som är fel på dem.

O, det här måste jag lista.

Sluta ringa

Jag gillar verkligen sms. Verkligen. När Gud uppfann sms (för det måste det väl ha varit, det är väl alltid Gud? Eller?) gav han gåvan BETÄNKETID till mänskligheten. And I love betänketid. Smaka bara på ordet. Betänketid. Jag är nämligen totalt värdelös på att dölja mina reaktioner. Och det är inte alltid man håller med sina egna reaktioner – man kanske reagerar Å nej, men efter bara en sekund känner man att man egentligen tycker Jo men det var ju trevligt. Det där Å nej vet man liksom inte vart det kom ifrån, eller vad det ville.

Jag tycker alltså inte om när folk ringer till mig. Mina vänner får gärna ringa. Det gör absolut ingenting. De brukar i allmänhet skita i vad jag tycker om det de har att komma med (och vice versa). Men när ”folk” ringer och vill saker blir jag så nervös. Då är det helt plötsligt meningen att man ska kunna ge någon sorts ärlig respons på det de har haft att komma med, omedelbart. Hjälp! Jag vill heller inte gärna ringa upp heller, eftersom jag tror att alla människor tänker som jag gör och alltså blir illa berörda av att behöva svara på frågor i telefon, utan skickar för det mesta sms. Jag är så personlig!

Ibland svarar jag inte när det ringer. Jag hoppas det inte gör något.

Andra bloggar om: telefon, sms, samtal, reaktioner, betänketid