Stor stad, stora tankar

Ibland, och detta är nog en lite pinsam metabekännelse, går jag omkring på stadens gator och torg (eller sitter fast i SL-nätet, eller är någon annanstans) och slås av olika idéer som jag skulle vilja tänka mer om och skriva några rader om och offentliggöra på internet. Då kan det hända att jag gör en liten anteckning i min mobiltelefon, så att jag inte ska glömma bort det fantastiskt geniala som slagit mig. För ibland är det svårt att skriva, om man inte har något att skriva om. Då kan det tänkas att man skriver om hur man luktar idag, eller fotograferar sin disk och laddar upp bilden, eller gör en lista på bra och dåliga saker som har hänt under dagen, eller häver ur sig något bittert om andra artistes inställning till livet och konsten, eller något annat lika meningslöst. Man kanske gör sig rolig över märkliga söktermer som människor hittat till bloggen med.

Hur som helst, jag gör ibland små anteckningar i min mobiltelefon som jag tittar på om jag inte har något bättre att skriva om (vilket jag aldrig har). Som nu. Idag har jag någon gång under dagen antecknat följande:

Hur klockslag slår över hänger ihop

Om någon har något förslag på vad tanken var med detta får någon gärna reda ut saken i kommentarsavdelningen.

Romantikern

Jag har en vän som är en sådan romantiker att det nästan antar löjliga proportioner emellanåt. Det värsta är att det verkar fungera. Jag förstår inte hur det går till. Det här är en vän som lyckas få upp ögonen för människor som får upp ögonen för vännen, i fullt och nyktert dagsljus, och vännen planerar, tycker alla små detaljer räknas, läser in betydelse i allt, blir alldeles till sig, åh vännens hjärta klappar fort fort.

Och det fungerar. Där vännen ser romantik, inbillar sig romantik, uppstår romantik. Vännen ser fantastiska egenskaper i människor, det riktigt skimrar om deras perfektion.

Jag har ett öga för trassel, jag ser hur det kommer sluta, jag ser människors fel och brister med en gång, jag faller i alla fall, jag faller för felen och bristerna – det är en sorts romantik i det också, antar jag. Jag har inga ambitioner att förändra, jag vet att jag själv är fastslagen och oföränderlig, jag ser mig själv som och tillsammans med ett hopplöst fall, det blir bäst så, inget annat skulle kunna fungera. Jag ser att, det här kommer inte sluta bra. Jag känner lukten av alkoholen på långt håll. Jag ser felen och bristerna, och som jag suckar över dem, jag suckar och suckar, hjärtat slår tungt tungt. Det fungerar också. Det blir alltid precis som jag förutsett.

Jag hade en annan vän en gång, som sa att cynikerna egentligen är de största romantikerna. Det är nog sant.

Det skulle vara trevligt att vara lite mindre romantisk någon gång, för en dag, bara för att känna hur det känns och se vad som händer.

Andra bloggar om: kärlek, romantik

Saker att bli sentimental över efter 2 starköl, ett glas vin och 1 folköl:

Saker att bli sentimental över efter 2 starköl, ett glas vin och 1 folköl:

• föräldrarnas arbetarklasstillhörighet
• konstens omöjlighet
• exets skjortor
• att knyta näven i fickan
• de egna tillkortakommandena
• julbelysning
• andra människors val av pikétröjor
• andra människors oattraktivitet, hur ska de någonsin kunna hitta någon att bli lyckliga med?
• hur man själv någonsin ska kunna hitta någon att bli lycklig med
• stockholm
• inte stockholm
• stockholm
• inte stockholm
• framtiden
• baktiden
• konceptet lycklig
• seriösa ambitioner
• människor som vill vara med och leka
• christer fuglesang
• ingen förstår mig
• jag är så missförstådd
• ingen vill ha min konst, bäst jag inte gör någon
• smaken av den första ölen
• smaken av den andra ölen
• föräldrarnas arbetarklasstillhörighet (igen)
• trevliga bartenders
• heter det bartendrar?
• prestationsvilja
• prestationsovilja
• husmanskost
• andra människors försök till proffessionalism
• professionalism?
• professionalism.
• andra människors drag av damp/ADHD på det där flummigt avskärmade sättet
• föräldrarnas utbildningsnivå, kulturinsikt samt humor
• föräldrarnas slit och släp i industrin sedan gud vet hur länge
• den egna klassresan
• krossa kapitalet nu
• potential
• herrparfym
• coldplay
• gud förbjude, skrev jag coldplay?
• songs:ohia
• leonard cohen
• förutsägbarhet
• morgondagen
• dagen efter imorgon
• gårdagen
• dagen
• att kramas
• kroppen och själen
• leverskador
• cancer

Lunch

Crossoverköket erbjuder idag: Fullkornscouscous, Heinz baked beans samt Guacamoledip ur burk.

Jag tror det här skulle vara en bättre blogg om jag hängde ut mitt namn och mitt leverne och var tvungen att stå för det jag skrev och hur jag skrev det.

Ett herrans liv

Jag har svårt att förlika mig med att jag brukar vara ganska road av Filip och Fredriks världsherravälde på Kanal 5. Jag skulle säkert kunna tänka ut material till en C-uppsats (eller åtminstone en 100 orsaker till att-lista) om vad jag tycker är så motbjudande. Någonstans skulle jag klämma in ett minne från barndomens tidningsläsande – var det Frida eller Vecko-Revyn? Alla är vi barn i början – där Filip Hammar deltog i något sorts grabbresa-till-Kos-eller-nåt-liknande-ställe-reportage, detta var alltså under pre-ironi-with-a-twists dagar märk väl, och fotograferades iförd någon sorts rakkräm och det var väldigt skabbigt alltihop. Varför minns jag detta? Jag kan minnas fel. Jag kanske kommer med falska beskyllningar. Jag tror inte det, men ändå. I alla fall-

Jag brukar trots alla mina principer vara ganska road av deras TVshower. Såg Ett herrans liv i veckan. Jag antar att tanken var att setet och klippningen skulle dofta Öppna Kanalen. Kom igen. Det enda det gjorde för mig var att jag slogs av tanken att de säkert skulle kunna göra bra teve om de bara la ner meta-TV-ironi-schticket.

Bla bla bla

Hur som helst

Det jag tänkte skriva om

Var

Oj nu minns jag inte riktigt,

jo!

Ja-eller-Nej-snabba-frågor-avdelningen visade sig mycket intressant. Reinfeldts millisekundspaus innan han svarade nej på frågan om han någonsin blivit upphetsad av porr var obetalbar. Samma paus uppstod även innan han svarade nej på frågan om han sett Leijonborg naken. Hoppas att det inte hade någon koppling till föregående fråga. Stor humor.

.

I övrigt: min pukkodsknipa löste sig genom ett enkelt samtal från Hs telefon till kundtjänst där jag fick svara på enkla kontrollfrågor som vem som helst som stulit min plånbok och min telefon kunnat svara på. Som belöning fick jag pukkoden uppläst i telefonen, och så var det bara att telefonera loss. Lite skönt, lite skrämmande.

Andra bloggar om: Filip och Fredrik, Ett herrans liv, Fredrik Reinfeldt, TV, mobiltelfoni, kundtjänst, bedrägeri

Himmel-Helvete 3-7

Bra saker som hände idag:

• Behövde inte vänta på varmvatten till duschen
• En del saker gick bra på ”jobbet”
• Det var ljummet och skönt när jag promenerade hem vid sjutiden (Heja växthuseffekten)

Dåliga saker som hände idag:

• Inga rena underbyxor
• Favoritskjortan hade uppenbarligen krympt till bonsaistorlek när jag (hand!)tvättade den
• Ville ha mjölk och flingor till frukost, det var slut
• Kom inte med på första tunnelbanan för vagnen var för full
• En del saker gick åt helvete på ”jobbet”
• Lyckades pinspärra mobilen, hittar inte pukkoden, får inte upp telefonen, har alltså ingen väckarklocka, ska upp 0700 imorgon bitti, behöver eventuellt bli nådd, har ingen annan telefon, katastrof (jag vet faktiskt verkligen inte hur jag ska lösa det här)
• Dr Phil, Outsiders

Resenären

Det är skönt att åka bort och skönt att åka hem. Om jag hade time, guts & money skulle jag se till att alltid åka någonstans, bara för att så ofta det går få den där härliga känslan i hela kroppen när man stänger dörren om sig hemma/på hotellet/hemma hos någon annan, ställer ned väskorna på golvet och lägger sig på sängen och känner efter. Jag kanske borde bli någon sorts resande försäljare.

Jobba, jobba, jobba. Ska försöka, verkligen försöka ta tag i nackskinnet på mig själv. Det är krisartat framöver, vilket jag bara har mig själv att skylla för. Le weekend-trip hjälpte inte till med le to do-list, surprise surprise.

Trött. Har åkt långt länge.

Jag har inget nytt, inget intressant, inget av värde för någon – inte ens mig själv.

Hey ho, let’s go to sleep.

Andra bloggar om: resa, jobba

Men vad fan

Varför varför varför varför varför måste jag drabbas av att inte kunna somna just natten innan jag har ställt väckningsalarmet på 05.30 för att jag ska hinna packa och komma med på tåget söderut som går ett par timmar senare? Varför varför varför varför varför?

Jag har blivit slagen av känslan av att det inte kommer gå att somna, att det inte kommer funka, att just den funktionen har kommit ur funktion. Att jag inte kan göra något åt det, bara acceptera faktum. Det händer ofta när jag är hemma hos mina föräldrar på besök, kanske på jul, eller på semestern, eller bara någon helg i största allmänhet. Det har aldrig hänt i den här lägenheten. Så varför varför varför varför varför måste det slå till just så här?

Jag gick och lade mig, såg på TV, läste bok, släckte lampan, tänkatänkatänkatänkatänkatänkatänkatänkatänkatänka, gick upp och drog upp persiennerna, låg och tittade på balkongerna mittemot, tänkatänkatänkatänkatänkatänkatänkatänkatänka, sucka, sträcka sig efter datorn, lägga sig på magen, här är vi nu 01.25.

Det regnar ute. Jag ser inte ett fönster som lyser. Jo! Ett långt där borta. Jag har en väggklocka som säger tick-tick-tick-tick. Det uppstår någon sorts call-and-response-effekt mellan klockticket och regnet på fönstret. Jag tänker på vår sommarstuga, om jag skulle bosätta mig där i sommar. Finns det dusch? Hur var det över huvud taget med varmvatten? Skulle jag bli så där mörkrädd som jag var när jag var liten och fortfarande är när man är på ensliga ställen? Behöver jag en bil eller klarar jag mig med en cykel? Skulle man kunna få dit någon sorts internet? Föga troligt. Skulle dagarna kännas korta eller långa? Skulle jag få vara själv eller skulle jobbiga släktingar komma på besök? Skulle grannen i kröken komma upp och hälsa på så jag skulle bli tvungen att prata med honom? Är han normal eller skulle han kunna tänkas vara lagd åt yxmördarehållet? Jag kanske kunde styra upp inredningen med färg och slipmaskin? Skulle det vara svårt eller lätt att somna där? Skulle jag strunta i att ha någon klocka, eller skulle det vara bara för klyschigt? City girl lever isolerat lantligt konstnärsliv, liksom, ba, usch.

SKULLE JAG KUNNA FÅ SOMNA NÅGON GÅNG, GUD? JAG KOMMER VARA JÄTTETRÖTT IMORGONBITTI, KANSKE TILL OCH MED MISSA TÅGET PGA ATT JAG FÖRSOVER MIG (OM JAG LYCKAS SOMNA ÖVER HUVUD TAGET)! DET ÄR INTE RÄTTVIST, GUD, DET ÄR INTE RÄTTVIST.

Andra bloggar om: sömnlöshet

Kärlek och idioter på teve

Vi åt middag, det var som vanligt men ändå inte. Som vanligt, alltså. Alltså, det var som det brukar vara, det vill säga som det brukade vara förut men ändå inte. Vi ger varandra fortfarande inget utrymme, men det gör inget för efteråt skiljs vi åt. Vi ser varandra fortfarande bara i de mallar vi satt upp runt varandra, men det gör inget för vi trivs med att vara i mallarna ett litet tag och sedan gå ur dem på varsitt håll.

Jag blir en person jag visserligen trivs med, men som jag inte känner igen från när jag bara är med mig själv. Jag tror att det kan vara likadant för H. Fast jag vet inte. Det var nog det som gjorde att det inte fungerade, att vi förutsatte att det var likadant för den andre som det var för en själv – och så var det inte det, men eftersom vi förutsatte att det var så i alla fall så blev inget någonsin diskuterat, och så hamnade vi där vi hamnade. (Åtskilda)

”Imorse” hade jag den stora glädjen att bevittna hur en tant skällde på busschauffören för att han stämplat en fullprisbiljett när hon egentligen skulle ha haft en pensionärsbiljett. Busschauffören skällde tillbaka. Jag gillar verkligen att bevittna gräl mellan människor som inte känner varandra. Härligt! Det gav bussresan en känsla av fart, fläkt, händelse, action, betydelse.

Slötittar på TV3s nya humorsatsning ”Lyxfällan”. (Varför kan man inte göra en sak i taget? När jag är hemma måste jag alltid både titta på TV och titta på internet samtidigt, eller TV och läsa bok samtidigt, eller stereo+ljudlös TV+laga mat samtidigt. Splittrat. Hur som helst.) Den ointelligente unge mannen som dragit på sig enorma skulder för att kunna köpa väderstationer, duschkabiner och GPS-navigatorer gråter när han måste sälja motorcykeln. ”Det känns som att förlora en familjemedlem”. Programmets ljudläggare väljer Kents Gravitation.

Åh, det är roligt på så många olika nivåer.

Imorgon bitti byter jag SL mot SJ. Radiotystnad råder sedermera fram till söndag.

Andra bloggar om: kärlek, ex, tanter, busschaufförer, gräl, Lyxfällan

Kära November jag älskar dig så, du får mitt hjärta att vilja sluta slå

Grundade med en påse satsumas och fortsatte sedan med det där på bilden. Det var ingen god frukost. Borde jag ha kunnat räkna ut det på förhand?

Jag måste erkänna att det är svårt att definiera om det verkligen var en frukost eller om det i själva verket var en lunch. Dagens första mål, som intogs i sängen, vid lunchtid. Kanske frukten var frukost och det äckliga på bilden var lunch, bara det att de kom i snabb följd?

Har redan fått ett antal sms och ett telefonsamtal som försökte koppla ihop arbetsmoral, resultat och självdisciplin med människovärde, framgång och anseende. Den lätta går jag inte på.